Marianne, den gamla gnälltanten, hade överaskningsjubilemsfest igårkväll. Hennes båda söner, mina halvbröder, hade ställt till med ett himla kalas i Ubbes restaurang, där min stackars syster och jag fick stå i baren och snabbt men fint ställa frågan ”önskas något?”, så fort någon människa gick förbi.

Egentligen skulle vi stannat hemma, men vi hade blivit lovade lite roligt folk i vår egen ålder. Det finns många intressanta människor i den bekantskapskretsen kan jag säga, men inte en enda av dem kom. Det enda som fanns var tanter och farbröder, så långt ögat nådde. 

Det var ju i och för sig inget hemskt och jättetråkigt kalas, god tårta och allting, men.. kanske inte det optimala sättet att spendera en lördagkväll på. Ahja, födelsedagstanten hade ju en rolig kväll. Det var väl ändå det som var meningen, kan tänkas.

Godeftermiddag. Här följer berättelsen om min egentligen helt ointressanta dag. Håll tillgodo.

Idag var en dag som bara innehöll vad man på högstadiet kallade ”flum”. Det började med att jag var riktigt nära att börja skratta hejdlöst på väg från bussen imorse, åt ett par treor som bland annat talade om fiendearméer och suddgum för bläckpennor (sandpapper!). Inte okej från min sida. Efter det kunde jag knappt se dessa människor utan att nästan falla till golvet och dö av fnitter, absolut inte okej. 

På dagen sen hittade på oigenkännliga namn på folk, mest sådana som vi redan gett oigenkännliga namn, och varenda ett följdes av ett långt, högljutt asgarv. Lisen delade återigen med sig av sina jaktkunskaper (”Jag siktar och vänder mig om!”), vilket fick i princip samma effekt som namnpåhittandet. Roligt, men pinsamt.

För övrigt känner jag fortfarande av bitterheten från igår. Om inte än värre.  

Funderar mycket starkt på att starta en hatgrupp på Facebook för den som hitte på tonårsförälskelsen. Hanhon skulle skjutas. I benet. Dö av blodförgiftning. Utan bedövning. Långsamt.

Visst är det härligt med citat. Speciellt sådana från folk man känner, allrahelst lärare.

Exempelvis har jag en samhällskunskapsmagister som bara spottar ur sig minnesvärda ord. För ett tag sedan började jag skriva upp alla fina felsägningar eller citat från honom i min almenacka, vilket spred sig till den grad att jag nu skriver upp vad alla lärare säger. Ett litet knep för att förgylla vardagen, och resten av mitt liv eftersom jag kommer att komma ihåg allt. Brå!

Citat:

Samhällskunskap

• Efter att ha stått och stirrat över klassen ett antal minuter tar han till orda: ”Alltså ursäkta mig, men jag kom bara att tänka på en grej. Tänk om ni allihop skulle ha en gemensam garderob! Alexandras tröja passar ju så himla bra med Lisens halsduk till exempel, eller Elins scarf med den där tröjan.”
• ”Vilken förbannat sjuk idé egentligen, att åka till månen.”
• ”Åååh, femtio/sextiotalen, det var en fantastisk tid..” Denna kommentar sades direkt efter konstaterandet att världen skulle ha förintats om kärnvapenkriget hade brutit ut.
• ”Det har med benen att göra. Fötter kanske, eller åtmindstone någon annan kroppsdel..” En förklaring till ett land som hjälper ett annat att -komma på fötter-.
• Filip: ”Jag ska på hälsosamtal nu.” Olle: ”Okej, hälsa. Ha ha ha, den var från Mjölby faktiskt.”
• ”Vad händer med ett land under ockupation? Till exempel med jordbruket? Tänk er en hönsgård. Bomb. Poff. Höns döda. Inga ägg.”
• ”Nu ska jag åka hem, tycka synd om mig själ, spela sorgemusik och dricka honungsvatten. Hej svejs.”
• ”I USA finns det till och med små KKK-dräkter för små barn, bebisar alltså. Tänk er typ Lille Charlie, member of the clan.”
• ”Aj fasen, men han såg ju lite mörk ut.” Om engelsk polis som sköt ner en egyptisk man i tunnelbanan appropå terrorism.
• Om att poliser får använda skjutvapen i självförsvar. Johan: ”Men i Malexander till exempel?” Olle: ”Jaa, där var det ju någon som hann före så att säga.”

Historia

• ”Ja, nu kanske ni tänker på när Emil hade festat till det med grisen..”
• ”Under 20-30 talen tyckte man i väst att det var lite mysfaktor på Stalin.”
• ”Tänk dig själv, när dina föräldrar sagt åt dig att komma hem en viss tid men ni hela tiden skjuter upp det. Till sist passerar du gränsen, och då blir det krig!”
• ”Ni ser på bilden här, nu får Adolf ligga i sin hakkorspyjamas och slita och dra.” Om en sartirbild där Stalin och Hitler ligger i samma säng och delar på ett täcke som föreställer världen.
• Appropå Tysklands attack i Österrike: Och då hade Hitler, så att säga, bajsat i det blå skåpet.

Franska

• ”De franska ungdomarna har ett fenomenaliskt sätt att slänga halsdukar på.”
• ”Hoppsan, nu stod jag här och fladdrade lite lätt.”

 Naturkunskap

• ”Om jag till exempel vill äta en apa, då smörjer jag in en pil med pilgift och skjuter apan. Då kanske ni undrar, jamen hallå, får inte jag i mig pilgift när jag äter apan då?”
• ”Såhär gick det till när Kim skulle bli Kim. Här är en spermie från pappa Kim, och här är ett ägg från mamma Kim. Generna i pappa Kims spermie förenas med generna från mamma Kims ägg.”
• ”För att göra det så enkelt som möjligt, här har vi en Nils Oskar Oskar Oskar-atom. Nils Oskar Oskar Oskar vill gärna förenas med Agneta Gull-atomen, och då bildas….”

 Dessutom har jag ett ganska fint citat från Elin:

Vem fasen är det som skriver sitt namn på bänken hela tiden!?

Jag kallade just min käre bror för gubbe. Har med det skadat vår relation så pass att han inte kommer förlåta mig på en vecka.

Det är lite känsligt att befinna sig i yngre medelåldern, verkar det som..

Som sagt har jag jämt och ständigt vart emot allt vad facebook och myspace heter. Jämt. Men nuförtin är jag manisk användare av båda två, och man kan ju undra hur det gick till.

Mitt myspaceanvändande kan beskrivas med ett ord, failure. Trots att jag försökt och försökt komma in i det så fattar jag ingenting. Det enda jag egentligen gör är att söka upp nya artister som passar min enligt många konstiga musiksmak. Jag söker, klickar en länk, läser, lyssnar. Socialt funkar det inte alls, till exempel har jag fyra vänner, varav två är administratörer. Känner mig liksom lite som en outsider när jag loggar in, som att jag inte borde vara där, eller inte riktigt hör hemma. Ganska obehagligt, men lik förbaskat måste jag ju få tag på alla nya brå musikmänniskor.

MySpace och jag har nog vad man kallar en hatkärleksrelation. Jag hatälskar MySpace. Som knark, ungefär.

Min högsta önskan i livet är att få bli erkänd, eftertraktad och högavlönad journalist slash författare. Kanske till och med poet, lite sådär. Men efter att ha läst senaste tidens blogginlägg börjar jag tvivla på min förmåga att skriva över huvud taget, jag till och med skäms lite. Är det därför ni inte kommenterat, era talibaner? För mina inlägg blows, så att säga?

Ha överseende, gott folk. Livet har inte direkt dragit på smilbanden mot mig de senaste två månaderna.

_______________________________________________________________

Förresten och appropå ingenting har jag hittat ett nytt tidsfördriv. www.satirarkivet.se . Grattis världen, här är de bästa jag hittat idag.

Kanske måste man vara sjuk i huvudet för att uppskatta gammeldags satir.

Förmodligen.

Men bra är det.

Kareokefarbrorn vann. Min värdighet dog. Jag började se på ”Färjan”, men stängde av det igen efter fem minuter. Pallade bara inte, jag ville kräkas så äckligt var det. Var finns underhållningen i något sådant? Varför vill folk se annat folk fulla på en finlandsbåt eller vaskön det är?

Och Robinson. Vad är det egentligen? Folk som svälter ihjäl, bedrar och röstar ut varandra. Är det underhållning? Gaah, jag vill bara ruska om hela svenska folket och skrika SKÄRPNING FÖR HELA FRIDENS NAMN! Förstår ni inte att det sitter massa feta gubbar och hittar på sån här skit bara för att tjäna pengar på oss lättlurade idioter till sveriges befolkning!?

Jag svek mina principer igår och tittade på den där reprisen av Färjan, men det fanns ingenting tillfredställande med det. Kände inget annat än äckel. TV är bra, om man vill koppla bort hjärnan eller lära sig nåt. Men att frivilligt se andra människor göra bort sig eller rösta ut varandra är bara sjukt.

Vad har Hank Azaria, Martin Rolinski och Markus Krunegård gemensamt?

Fundera på den du.

Själv funderar jag på om jag skulle ta och börja se på kanal 5:s ”Färjan”. Reklamen med den kareokesjungande gamle farbrorn gav verkligen mersmak. Enda problemet är att jag måste rucka på mina TVtittningsprinciper för att kunna kolla, alltså det där med att totaldissa allt som har med utröstning, förudmjukelse, eller ”gör om mig, mitt hem, min bil, min familj” att göra.

Frågan är vilket som väger tyngst. Mina principer, eller kareokefarbrorn.

Wohoo, grattis min älskade, vackra, kära mor på fyrtiosexårsdagen! Idag blir du tant, eller något sannare uttryckt, kärring. Jag älskar dig! Påss!

Enligt tradition tog vi och åt lite dyr gräddtårta med marsipanros och sånt såhär på eftermiddagskvisten. Visserligen betalade vi inte för den, det gjorde mammas chef, men skit samma. Poängen med detta är att i mitten av denna gräddtårta befann sig the king of marsipanrosor. Jag skämtar inte, det var på gränsen till vidrigt så stor var den, men annars välgjord och vackert prinsess-cerice.

Jag vet inte hur det är med dig och din familj, men hemma hos mig är en marsipanros likamed krigsförklaring, där ingen av parterna drar sig för blodsutgjutelse om så krävs. Men, idag tänkte jag vara mogen och säga till på skarpen att det är väl klart att födelsedagsbarnet är den rättmätige marsipanrosätaren. Jag satte näven i bordet och framförde, kanske något högljutt, vad jag tyckte. Alla blev tysta och stirrade konstigt på mig ett litet tag, men mor fick den. Hon åt den inte, men ändå. Hon fick den.

Känner mig som en FN-ambassadör just nu. Härligt.