Godeftermiddag. Här följer berättelsen om min egentligen helt ointressanta dag. Håll tillgodo.

Idag var en dag som bara innehöll vad man på högstadiet kallade ”flum”. Det började med att jag var riktigt nära att börja skratta hejdlöst på väg från bussen imorse, åt ett par treor som bland annat talade om fiendearméer och suddgum för bläckpennor (sandpapper!). Inte okej från min sida. Efter det kunde jag knappt se dessa människor utan att nästan falla till golvet och dö av fnitter, absolut inte okej. 

På dagen sen hittade på oigenkännliga namn på folk, mest sådana som vi redan gett oigenkännliga namn, och varenda ett följdes av ett långt, högljutt asgarv. Lisen delade återigen med sig av sina jaktkunskaper (”Jag siktar och vänder mig om!”), vilket fick i princip samma effekt som namnpåhittandet. Roligt, men pinsamt.

För övrigt känner jag fortfarande av bitterheten från igår. Om inte än värre.