Jag kallade just min käre bror för gubbe. Har med det skadat vår relation så pass att han inte kommer förlåta mig på en vecka.

Det är lite känsligt att befinna sig i yngre medelåldern, verkar det som..

Som sagt har jag jämt och ständigt vart emot allt vad facebook och myspace heter. Jämt. Men nuförtin är jag manisk användare av båda två, och man kan ju undra hur det gick till.

Mitt myspaceanvändande kan beskrivas med ett ord, failure. Trots att jag försökt och försökt komma in i det så fattar jag ingenting. Det enda jag egentligen gör är att söka upp nya artister som passar min enligt många konstiga musiksmak. Jag söker, klickar en länk, läser, lyssnar. Socialt funkar det inte alls, till exempel har jag fyra vänner, varav två är administratörer. Känner mig liksom lite som en outsider när jag loggar in, som att jag inte borde vara där, eller inte riktigt hör hemma. Ganska obehagligt, men lik förbaskat måste jag ju få tag på alla nya brå musikmänniskor.

MySpace och jag har nog vad man kallar en hatkärleksrelation. Jag hatälskar MySpace. Som knark, ungefär.

Min högsta önskan i livet är att få bli erkänd, eftertraktad och högavlönad journalist slash författare. Kanske till och med poet, lite sådär. Men efter att ha läst senaste tidens blogginlägg börjar jag tvivla på min förmåga att skriva över huvud taget, jag till och med skäms lite. Är det därför ni inte kommenterat, era talibaner? För mina inlägg blows, så att säga?

Ha överseende, gott folk. Livet har inte direkt dragit på smilbanden mot mig de senaste två månaderna.

_______________________________________________________________

Förresten och appropå ingenting har jag hittat ett nytt tidsfördriv. www.satirarkivet.se . Grattis världen, här är de bästa jag hittat idag.

Kanske måste man vara sjuk i huvudet för att uppskatta gammeldags satir.

Förmodligen.

Men bra är det.