Marianne, den gamla gnälltanten, hade överaskningsjubilemsfest igårkväll. Hennes båda söner, mina halvbröder, hade ställt till med ett himla kalas i Ubbes restaurang, där min stackars syster och jag fick stå i baren och snabbt men fint ställa frågan ”önskas något?”, så fort någon människa gick förbi.

Egentligen skulle vi stannat hemma, men vi hade blivit lovade lite roligt folk i vår egen ålder. Det finns många intressanta människor i den bekantskapskretsen kan jag säga, men inte en enda av dem kom. Det enda som fanns var tanter och farbröder, så långt ögat nådde. 

Det var ju i och för sig inget hemskt och jättetråkigt kalas, god tårta och allting, men.. kanske inte det optimala sättet att spendera en lördagkväll på. Ahja, födelsedagstanten hade ju en rolig kväll. Det var väl ändå det som var meningen, kan tänkas.