När man får se ”Le fabuleux destin d’Amelie Poulain” eller ”Bara en dag” – samtidigt som gräset lyser djupgrönt blött i eftermiddagssolen precis efter regn, och man dricker södergårdste ur sin favoritmugg med pittoreska små gammelrosa blommor på..
Då finns inget ont. Då är ‘en lycklig.
http://www.sr.se/webbradio/?type=db&Id=1655696&BroadcastDate=&IsBlock=0
http://www.sr.se/webbradio/?type=db&Id=1691246&BroadcastDate=&IsBlock=0
http://www.sr.se/webbradio/?type=db&Id=1699047&BroadcastDate=&IsBlock=0
Gotte från MNK – Radiohumorns lite omanligare Bengt Magnusson.
http://www.sr.se/webbradio/?type=db&Id=1691265&BroadcastDate=&IsBlock=0
Lacken – Vars tragiska barndom blivit teater för skolungdom.
Nu är jag ledsen. Nej föresten, besviken. Sur.
Okej att man kanske vill ändra bloggen lite, okej för att de har gjort massa nya brå grejer här, det köps liksom. Men VARFÖR har de tagit bort mitt tema? Varför har de ersatt det med massa.. fula? Jag GILLADE mitt tema, nu är det borta för evigt.
En bra grej är dock den nya youtube-knappen. Den kommer jag använda flitigt framöver, är nästan saligt lycklig i själen över den. Nu ska jag lägga upp världens bästa låt, bara för att.. jag kan.
I’m in love with a norrbagge. Det är väl ungefär det jag kan säga just nu.
Vilken låt! Vilket framträdande! Vilken man! Synd bara att ‘en måste dela människan med typ tio miljoner andra brudar (eller anternativa) runt om i Europa. Well, sånt är det.
Marlena var bra. Allt var jättefint, verkligen. Men till och med jag fattade ju att det inte skulle gå hem detdär, för mycket.. äh jag vet inte. För mycket, helt enkelt.
Nåväl, nåväl. Vem hänkar till ESC Oslostyle 2010?
Ursäkta, folket, jag har inte vart på något direkt blogg-humör den här veckan. Det är jag väl inte direkt nu heller, men nu har det gått så lång tid att jag ändå måste skriva nåt. Utan innehåll. Bara text. Ytligt sådär.
Näh, vatusen. Jag kan ju alltid berätta lite om grillkvällen på omberg igår, det var ju så himla trevligt. Vi grillade korv (sojakorv för min del), spelade volleyboll och byggde mänskliga pyramider tills klockan var emot midnatt. Då förresten, när vi väl precis satt oss i bilarna hem märkte vi att där stod en husvagn, vari det fanns folk. De hade inte vågat gå ut på hela kvällen, typ som i en riktigt dålig semester-komedi. Vi hade alltså inte sett de här människorna, eller märkt av husvagnen! Galet!
Nu orkar jag inte mer, och dessutom börjar Eurovision. Heja Norge. Puss på er.
Väckarklockan ringer. Vaknar. Känner en stor våg av tillfredställelse, när jag inser att det snart är helg. Jag överlever idag. Snart är det slut.
Går motvilligt upp, duschar, mejkar, klär på mig, tar fram frukost, sätter på radion.
God morgon, vilken underbar tisdag vi verkar ha framför oss..
Tänker något i stil med ‘NEEJ DITT ÄCKLIGA SÄKERT GRISVIRUSBÄRANDE AS!’ , och dras återigen in i mörkret.
God morgon på dig själv, säger jag högt med skuren röst genom sammanbitna tänder. God tisdagsmorgon.
Jag skrev alldeles nyss ett långt, långt inlägg om Twilight och min neverending love för denna underbart beroendeframkallande kvintett av böcker. När jag var klar såg jag dock hur texten bara lyste av desperation, och det vill jag faktiskt inte riktigt ge er, kära ni.
Det som fick mig att bryta ihop in the first place var den här strofen från den ofärdiga femte boken, alltså ettan skriven ur Edwards perspektiv;
” ‘I’ll see you later then,’ I said, trying for casual again, staring down at the whirling lid. And, by the way, I adore you… in frightening, dangerous ways. ”
Är det inte vackert, så säg? Jag får åtmindståne både huvudvärk och fjärilar lite varstans varenda gång jag läser just detta stycke.
Herremindar, så blödig man är egentligen.
Jag har ett nytt favoritord. Meadowlark. Betyder näktergal tror jag. Mon Dieu så vackert.
Dessutom fann jag i eftermiddags att min nya stora förälskelse vad det gäller musik (ja Krunegård är förstås bättre, han är ju en klass för sig), är ett relativt ungt band från Seattle. Fleet foxes kallar de sig. Där snackar vi Harmonisk feelgood slash gravmelankolisk indie i dess ädlaste form, herremindar sickna låtar dessa människor fått fram!
Det gör ju förstås ingenting sämre att sångaren i bandet, en viss Robin Pecknold, förmodligen har världens skönaste röst. Det gör heller ingenting att de är intelligenta som få, skriver texter om allt och inget och lyckas få det till konst. Jag tackar och tar emot, som alltid.
Tack tack.
Hej världen, mitt namn är Emilia och jag är.. oteknisk.
Världen: Heej Emilia.
Någon i sällskapet som vet hur länge ‘en måste vänta på en Spotify-inbjudan? Eller är jag bara efter och har missat nåt? JAG VILL HA SPOTIFY! LAGLIG OFILDELNING ÅT FOLKET! GAAH JA!
Längre ner här har ni en liten lista jag skrev, innehållandes olika citat som några av mina lärare lite obetänksamt eller väldigt genomtänkt fått ur sig. Jag nämnde speciellt en magister, han i samhällskunskap. Idag hade vi första genomgången i ämnet ekonomi, och om jag säger så här.. Jag får inte direkt in någonting mer i min almenacka den här veckan. Den är nämligen fullkomligt överklottrad av sådana här citatanteckningar jag brukar hålla på med, och är bara ifrån ekonomilektionen. En måndag, dessutom.
Så, varför inte föreviga dessa underbara meningar här på bloggen?
Ett litet urplock ur DagensDagens, som jag hoppas kan glädja någon mitt i all kristid och elände.