Hey there, mister blue
We’re so pleased to be with you.
Look around see what you do,
Everybody smiles at you

Det var sol idag, go’vänner. Ess Oo Ell.  Sool.

Laakso – Worst case scenario.

Hur kommer det sig att alla bra TV-serier aldrig går i Sverige, och gör de det så går de typ halv tre mitt i natten?

Varken Mighty Boosh eller Pushing Daisies finnes någenstans. Mycket ledsamt.

_____________________________________________________

/Maja Lindén

Jag har upptäckt att den här sidan, alltså bloggproffs.se, är lite tvivelaktig. Ibland kommer jag helt enkelt inte in, galet frustrerande.

Där har ni ursäkten till att jag inte bloggat sen jag kom hem i söndags.

Jag har faktiskt inte så mkt att säga om konferensen förutom att det var den bästa jag varit på. Massor av nya, spännande och en del.. udda människor. Joel, den förlorade sonen sedan ungefär ett år, kom dit. Oväntat men sjukt trevligt. Dessutom har jag återupptäckt varför jag älskar Ödeshögarna. Härliga människor, dedär.

Idag var det förresten första dagen i skolan efter påsklovet. Helt okej, även om jag har varit-slash-är så fruktansvärt trött så jag knappt vet vad det är jag skriver just nu. Lektionerna blev det kanske inte så mycket med, men kul hade vi emellan. Tror jag.

Kommer ni ihåg mitt ”Rundgång, gräslök, fågelsång”-inlägg? Hade överdos av det idag, och det kan aldrig vara nyttigt. Tydligen så älskar jag att plåga mig själv, min ”anti-huvudvärksämneskampanj” är förgäves. Grattis pour moi, liksom.

Såå var det dags. Glad påsk allesamman, om ett par timmar drar jag på konferens i en närliggande storstad, kommer hem söndag.

Ni vet att ni kommer sakna mig. Eller låtsas åtmindståne.

Jaha. SM-guldet gick visst till Färjestad iår. Inte för att jag tycker de förtjänade det, men okej, grattis. För det var ju faktiskt två väldigt bra lag som möttes, både färjestad och H71 är starka, vi hade bara lite otur med Petrasek och Davidsson, och det var lite tråkigt med Andersson som domare just idag..

Näe, vem försöker jag lura. Detta är en sorgens dag mina vänner, jag avlider nästan av denna oerhörda smärta. Varföööör!?

Men gubbar, jag älskar er. Ni var tappra in i det sista, och jag är så sjukt stolt. Silver är heelt okej, vi vet redan vilka som är störst, bäst och vackrast. All kärlek och respekt. <3

Idag är en sån där dag som man har svårt att sätta fingret på. Jag vet liksom inte om den vart bra eller dålig. Händelserik kan jag hålla med om, men kanske.. lite tråkig.

Trots att jag kom hem sent igårkväll, och gick och la mig ännu senare, så skulle jag absolut och bestämt upp vid åtta imorse. Familjen skulle nämligen till Rosenlund och bada lite. Jättemysigt verkligen, om man kanske först och främst tycker om att bada, och dessutom inte har något emot att det är pappa och Roger, alias mammas nya man, som åker med.

Solarium och bastubad hela dan, ohja.

Sen vi kom hem har jag packat till konferensen, bakat ”Märthas drömäppelkaka” och tittat på ”Le fabuleux destin d’Amelie Poulin”, för kanske tjugosjunde gången i mitt liv. Aldrig förr och aldrig senare har en vackrare eller ljuvligare film sett dagens ljus. Sagan om ringen och Grease i all ära, men det finns verkligen ingenting som slår detta franska underverk. På riktigt.

Och nu, nu kollar vi på Hockey. Färjestad kanske vinner SM-guldet ikväll, och även om tusen machetas hugger i min själ så fort jag tänker tanken så måste jag inse att det är så. Gudaners..

Heja HV71. Tills döden skiljer oss åt.

Alltså, hey. Det är inte så att jag inte respekterar klädbutikers regler för att stoppa snatteri, snarare motsatsen. Jag har en väldig, nästan ovärdig respekt för allt vad butiksinnehavare och övervakningskameror heter. Men även om min underbart korkade lillasyster och hennes umgängeskrets inte delar denna väldiga respekt med mig, så vet jag att de absolut inte ens skulle få för sig att sno ett par strumpbyxor med leopardmönster från en affär, och speciellt inte när de ser uttvättade ut redan innan de lämnat affären.

Personalen på en ganska känd klädaffär däremot, som säkerligen är jättestolta över hela sitt utbud, anade ju inte detta. Så när Ellen och en annan människa hon umgås med bestämmer sig för att prova lite fula kläder och öppna ett paket med dessa fruktansvärda strumpbyxor och gå in i provrummet, bestämmer sig butiksinnehavaren sig för att först ringa efter vakten (IQ dörrmatta), som i sin tur ringer polisen, som i sin tur sätter min femtonåriga lillasysters namn i brottsregistret för ”skadegörelse”, efter att dessa tre element fått försäkrat och bevisat att ingen tänkte sno någonting.

Hade min syster varit en femtioåring som velat prova lite strumpbyxor och utan att tänka råkat öppna ett paket så hade hon fått betala för dem, end of story. Men nu var det antagligen lite roligt för den här ensamma vakten (egen förestagare by the way, typ ”jönssons lås och säkerhet”) att få leka viktig och ge sig på två små fjortisar utan att ha något belägg för att varken ringa polis eller att anse sig själv som ”hotad”. Dessutom, när historien är klarlagd inför alla parter och butiken + vakt faktiskt inser att de handlat helt åt tjotahejti, så skyller de allting först på varandra och sen på polisen, som för övrigt inte var närvarande just då.

Det här är inkompetenta, äckliga och fruktansvärt elaka människor som, trots att alltihop är deras fel, gör helt klart för min syster att hon bland annat kommer få svårt att få arbete med sitt namn i brottsregistret, vilket säkert är alldeles sant.

Slutligen vill jag gärna dra en parallell till föregående inlägg, åldersdiskriminering goes in both directions, fast med tillägget att en del inte bara agerar dumt i huvudet för att de är dumma i huvudet, utan också för att de helt enkelt är elaka.

Nu ska jag snart till Tranås och Ankis för att ha filmkväll och umgås med människor jag tycker om. Kan behövas nu, känner jag.

Ursäkta mig, men sen när är det på något sätt tillåtet för en kassörska att ifrågasätta en kunds inköp? Sen när är det okej!?

Igår åkte jag in till byn och handlade. Jag var lite kort på schampo och grejer till konferensen på torsdag, så det skulle inhandlas, tillsammans med lite godis till mina syskon och mig själv eftersom vi skulle mysa lite till hockeyn. Så tänkte jag.

Sen kanske du har hört talas om att karamellkungen har lanserat ett nytt, lite ”finare” godis? Ett sånt ställ finns på ICA härhemma, och eftersom jag är helt såld på mörk choklad och kokoslikörpraliner så tog jag lite av det. Väl vid kassan så råkade kassörskan först trycka in ”vanligt” godis, vilket är fullkomligt obergripligt och korkat, men liksom ändå okej. Sen frågar hon lite finurligt: ”jaadu, detta är väl det dyra godiset va?”. Jag svarar ett kort ja, jo det är det. ”Jasså, du kanske tycker det är gott?”. ”Haha, joo..”, svarar jag. Sen tittar hon på mig som att jag är precis dum i huvudet, eller kanske som ett barn som leker vuxen. ”Då ska vi se..”, säger hon, och sneglar fortfarande lite finurligt på mig.

URSÄKTA att jag blir något upprörd över denna fullkomligt blåsta tantens uppförande. Det är inte okej att göra så, det är det inte. För det första, hon har inte det ringaste att göra med vad jag köper, hennes jobb är att ta betalt och inte att ifrågasätta. För det andra så är jag sjutton år med egen ekonomi, och lagom till nästa val får jag dessutom vara med och rösta fram Sveriges regering. Jag är inte en liten flicka som kanske tog fel påse för att den var guldig och såg finare ut.

Far åt pipsvängen ni förbannade tanter som snackar om åldersdiskriminering. Skämmas skulle ni!

http://joelsunderbara.blogg.se

Läsvärd, skämtar inte.

J’aime trop ton boule de mec. Finns en dålig låt med den frasen. Fatal Bazooka heter snubben, han är Frankrikes svar på Markoolio, fast lite värre. Den som gissar vad det betyder får en femma och en banan.

Jag är bara så trött, och samtidigt ganska fundersam. Utan resultat dock, konstigt nog finner mina funderingar aldrig sina svar. Eller ja, nej, vi kan väl istället säga att det är glest mellan gångerna så att jag inte framstår som antingen otäckt djup eller dum i huvudet.

I övrigt så lyser solen, fåglarna kvittrar, och jag tänker alldeles snart sätta mig i en plaststol på altanen och fundera vidare med en mugg ”Kirche und Vanille” te i knät. Det har faktiskt till och med högre mysfaktor än vad Stalin hade i västvärlden på 20/30-talet.

Godeftermiddag.