Ikväll ska jag på gästabud. Inget skämt alltså, jag ska verkligen på  g ä s t a b u d. Min något specielle bror fyller år, och om gamle karn tycker det är roligt att sitta på en egenhändigt tillverkad tron vid långbordets kortsida och ta emot alla hyllningarna iförd en fruktansvärt ful hatt, så kan han väl få det då.

 Förresten och appropå ingenting fick jag imorse höra på radion om festivalen Popadelica. Jag har inte brytt mig så mycket om det tidigare, eftersom jag vet att jag inte kommer att komma dit i alla fall. Men nu berättade de att en hop galet bra band ska spela, bland annat Markus Krunegård. Mitt liv faller isär, jag lägger mig än en gång på sängen och gråter en skvätt, innan jag tar mig samman och skriver ett inlägg om Nico. Så nära, men ändå.. Skit.