Jag har ett nytt favoritord. Meadowlark. Betyder näktergal tror jag. Mon Dieu så vackert.

Dessutom fann jag i eftermiddags att min nya stora förälskelse vad det gäller musik (ja Krunegård är förstås bättre, han är ju en klass för sig), är ett relativt ungt band från Seattle. Fleet foxes kallar de sig. Där snackar vi Harmonisk feelgood slash gravmelankolisk indie i dess ädlaste form, herremindar sickna låtar dessa människor fått fram!

Det gör ju förstås ingenting sämre att sångaren i bandet, en viss Robin Pecknold, förmodligen har världens skönaste röst. Det gör heller ingenting att de är intelligenta som få, skriver texter om allt och inget och lyckas få det till konst. Jag tackar och tar emot, som alltid.

Tack tack.