Denna vecka ärlikamed pappa-vecka, ärlikamed bo-i-en-håla-tillochmed-mindre-än-Byn-vecka. Vanligtis brukar jag inte tycka det är jobbigt att vara här, det finns många fördelar med liten håla och stort hus en kvart närmre skolan, men just nu..

Min kära far bestämde sig i fredags för att han ville bygga om trappan till andra våningen. Han tyckte att den gick för långt ut och tänkte göra den kortare och brantare. Vi sa allihopa, förutom Marianne av förklarliga skäl, att han ska lämna trappan ifred. Onödigt arbete för en halvmeter mer golvyta, det blir bara jobbigt och bullrigt. Tror ni han lyssnade? Nej, självklart inte. Så, hela helgen har vi fått klättra uppför en stege till andra våningen om vi exempelvis vill se på TV, vilket har varit helt sjukt irriterande. Dessutom har varenda fönster fått stå öppet på grund av allt slipdamm. Allt för en extra kvadratmeter golvyta.

Jag älskar min pappa, verkligen, men ibland.. är han bara trög.