Det verkar som att jag allt oftare är vemodig och filosofisk. Idag händer det igen. Tänkte måla en akryltavla med en ny teknik jag läste om i en reabok från Åhléns, men när skissen var färdig så tappade jag det. Inspirationen, orken, allt. Det brukar inte hända fören ungefär halva bilden är färdig, så jag blev väldigt fundersam. Dammade av min gamla skiva med Bob Hund, och den skramliga skånska indiegrungen, eller vaskön det nu är, ljuder från högtalarna på volym femtiotusen;

”JAG ÄR EN IDIOT!”, och ”Jag rear ut min själ!”

Så känns det. Precis exakt så känner jag mig. Bara för att en smart/totalt gorgeous människa ger mig huvudvärk och jag inte kan hjälpa det. Vill inte att det ska vara så, men alla mina försök att stoppa detta har varit förgäves. Förgäves!

Jag är en idiot. Jag rear ut min själ. Godnatt.