Min kära plastfaster Helene fyllde fyrtio förra veckan, och idag vart det kalas med tårta och kaffe. Egentligen kände jag mig lätt ångestfylld inför detta, med tanke på att jag mått skit hela veckan, men bestämde mig efter många om och men att man ändå måste gå på hennes fyrtioårskalas. Det blir nog trevligt, tänke jag.

Och jo, det var helt okej! Min plastsläkt är egentligen väldigt, väldigt trevlig, och dessutom rolig på sina ställen. De har tagit emot mig och mina syskon med värme och kärlek, vilket ju är fint och bra på alla sätt. Det känns faktiskt till och med som att vi fått den farmorn vi aldrig riktigt haft i Barbro, världens sötaste lilla tant. (Min ”riktiga” farmor dog när jag var nio, men innan dess var hon helt stum efter en väldig massa hjärnblödningar. Det enda hon gjorde när vi hälsade på var att sitta och dricka kaffe på en pinnstol i det lilla vita köket på Gröna Gatan, ljudlöst fnittrandes åt oss när vi löste veckans barnkorsord i hennes Allers eller något. Och jag menar inte att det inte är fina minnen eller att vi inte tyckte om henne eller så, men vi fick liksom aldrig riktigt lära känna henne. Hemskt egentligen.)

Kul med plastkusiner också, även om vissa av dem är lätt sjuka i huvudet. Exempelvis en sexåring som högljutt utbrister att min systers ”tuttaj är jättestoja!”, efter att helt fashinerat ha stirrat på dem en stund. Normalt? Nja va. Kul? Så in i helvede.

Ahja, resten är fina människor. Tycker om dem, på riktigt.

Må väl – Idag knarkar vi Guillemots och Krunegård, yeah.

Sådär. Nu är jag officiellt internetfjolla.

Förutom Facebook har jag nu också skaffat mig en MySpace. Men till mitt försvar så gjorde jag det inte för att träffa nya människor online (den meningen var bara så sextiotalist..), utan för att det är galet mycket smidigare att hålla reda på alla galet bra artister, signade som osignade. Såå, I’m egentligen beeing plain smart here. Men ändå, visst låter det hemskt att ha både facebook och myspace?

Btw, jag älskar Nordpolen. Skimret. Älskar. Gah!

Må väl – man ska aldrig säga aldrig.

• ”Jag vet att vi människor och fiskarna kan leva i fred med varandra.” / George W. Bush
• ”Feminismen uppmuntrar kvinnor att lämna sina män, döda sina barn, praktisera häxkonst, förstöra kapitalismen och bli lesbiska.”/ Pat Robertson, amerikansk predikant, 1992
• ”Jag har egna åsikter – starka åsikter – men jag tror inte alltid på dem.” / George W. Bush
• ”Jag har tagit ungtuppen Nuder i upptuktelse.” / Göran Persson
• ”Gudrun Schyman är inte ensam. Riksdagen är den enda arbetsplats som man kan vara full varje dag.” / Bert Karlsson
• ”Låt oss medvetet ta en strid mot dem som vill sänka skatten.” / Göran Persson

 Vad drar vi för slutsats av detta, kära vänner?

Må väl – humor i dess renaste form.

För några veckor sedan, tror jag det var, blev jag medlem på facebook. Vid första anblick tyckte jag det såg dött ut, helt sjukt astråkigt. Jag beslöt jag inte orkade ta itu med profiler och grejer på en gång, så jag väntade. Och väntade. Och väntade.

Idag har jag haft all dötid i världen, eftersom jag jag fortfarande mådde så dåligt imorse, så nu har jag en ordentlig facebook. Och det är sjukt mycket bättre än jag trodde! Här har jag nördat BDB sen -06 och först nu inser jag att det finns annat att göra på internet.

BDB är skräp. Dissar det hårt nu, bildstrejkar. Facebook är bra. Tralala.

Må väl – vad nördar du?

• Äntligen, nu har de satt upp affichen om att ”Män som hatar kvinnor” visas whenever i konserthuset. Jag har inte varit så här överexalterad över en film sen Harry Potter, och där kan vi snacka överexaltering. Dessa Millennium-böcker är den bästa icke-kärlek-mellan-vampyr-och-människa-litteratur jag läst någonsin, och jag läser tout les temps. Böcker är mitt liv. Så, jag anser väl mig själv nästan som kvalificerad att säga att Stieg Larsson var ett geni, må han vila i frid.

I alla fall, en film uppå alltihop! Fattar ni, kära läsare, att jag är helt oerhört, helvedes glad! Idag började jag till och med läsa om ettan, liksom för att riktigt komma ihåg varenda liten detalj av historien när jag sitter där i biosalongen. Och den är verkligen bra alltså.  

• Har folk slutat läsa bloggen? Eller läser och skiter i att komentera? För det är sjukt tråkigt i så fall, här gäller tvåvägskommunikation.

• Denny ska lämna Izzie ifred.

• Jag vill, vill, vill verkligen gå till skolan imorgon. Näsdroppar och ett pack ipren så ska det nog gå vägen, hoppas jag. Annars är jag toast nästa vecka, och det är ju obehagligt.

Må väl – and may the force be with you all, oså.

Vaknade 05.20 idag som alla andra vardagar. Radion var på, så jag antog att pappa var uppe med färdig frukost. Härligt! Faktiskt utvilad och bekväm så tänkte jag att jaha, skön dag idag alltså. Träffa folk, lämna in vegeterianlappen, göra NK-provet som jag actually pluggat på, och ha en ganska soft dag som tisdagar ändå är.

Det här tog ungefär en halv sekund att tänka, sen blev jag smärtsamt medveten om mitt tillstånd när jag skulle ta första andetaget och insåg att jag inte skulle kunna göra det utan att hosta maniskt och nysa på samma gång. Fort med näsduk, host och snyt, sen kunde jag andas någolunda.

Soft dag, jovisst. Jag behöver ju bara sitta i en stol med världens huvudvärk och snyta mig så näsan blir helt skinnflådd. Jag säger bara det, att med mitt ansikte idag är det tur att jag har så toleranta föräldrar och syskon som inte låser in mig i en mörk skrubb någonstans.

Må väl – I heart nässprej.

Igår söndag tog Mäddie och jag, helt frivilligt, bussen in till Tranås. Istället för plugget var det Lisens recidence som var målet, vi skulle nämligen umgås litegrann med henne och våra andra favvotranåsbrudar (ett ord!). Det blev en kväll i elektronikspelens tecken, med guitarrhero och singstar, och dessutom hann vi med både fika och tacos.

Mycket trevligt flickor, det gör vi om någongång!

Tråkigt bara att allihop förmodligen kommer ligga förkylda och snora efter igårkväll, och att det kommer vara mitt fel. Dum i huvudet som jag faktiskt är ibland åkte jag dit och fullkomligt ignorerade mina symptom. Lite själviskt kanske, men jag tänkte inte så långt som att jag faktiskt höll på att bli förkyld. Idag ligger jag i sängen halvfebrig och snörvlar, hostar och gråter ofrivilligt. Mina ögon ser ut som jag vet inte vad. Eller jo, det gör jag ju, men det är ett opassande uttryck som jag inte tänker använda på den här ”jätteseriösa” bloggen. 

Som grädde på moset missar jag en hel MÅNDAG i skolan, den absolut viktigaste dagen i veckan. Funderade på att gå imorse trots allt, men kände sen att nej. Jag är en levande smittomaskin who will bring everything down with me in the dark underground. Och det vill jag ju inte göra. Så nu får man vara hemma och snörvla, en måndag. Hel-vede.

Må väl – ipren är människans bästa vän, no doubt

Melodifestivalen tog slut för ungefär tio minuter sedan. Herremindar vad förbannad jag är.

EMD hade ju vunnit om de så hade varit klädda i kycklingdräkter och skrikit ut att ”DINA BLÅROSA ÖGON SER UT SOM STENAR I MOTLJUSET FRÅN MIN BIL I JANUARI”. Dåligt, men inte oväntat.

Molly Sandén sjöng väldigt fint, men den smöriga komposition hon ställde upp med låter exakt som alla andra smörballader de senaste århundradet har låtit. Den där Pling funkade kanske för TJUGO ÅR SEDAN, men livet går liksom vidare. Resten av Europa tänker lite mer på kvalitén på låten, inte bara Mollys röst, om de nu över huvud taget ska fundera på att rösta på nåt annat än grannlandet.

BWO var där också förresten. De gav liksom lite ljus i mörkret, mycket i form av Martin Rollinskis gudomliga snygghet. Jo, de hade ju den bästa låten på hela kvällen också, men ändå. Jag är nog lite kär i honom. BWO. Ha. Ha. Ha. Ohja.

Må väl – internskämten flödar.

”Tänk om ni alla skulle ha en enda jättestor garderob och byta kläder med varandra. Ninas rosa sjal passar ju så bra till Alexandras rosa kofta till exempel.”       /Olle, samhällskunskaplärare.

Tommy: You are violating rule number one! What is rule number one?

sp1b i kör: Shut up..

Må väl – hurra för internhumor.

Franskaprov imorgon. Har jag pluggat? Nej.

Jag misstänker skarpt att allt inte riktigt stämmer med mig. Någonting är fel. Väldigt fel.

Nej okej, jag kanske inte håller på att dö, men jag är på riktigt orolig. Bara orkar helt enkelt inte göra mina läxor. Nu i eftermiddags kom jag hem från tåget vid halv tre ungefär, tog en macka och lite kaffe (allvarligt ja!) och skulle göra franskan, sista dan och allt. Vad gjorde jag? Gick och lade mig. Direkt!  Sov i två timmar och ville inte gå upp, så nu sitter jag i panik på glosboken.se och försöker få in nånting i huvudet av alla helvedes glosor och kanske någon mening.

Detta är fullkomligt främmande för mig. Har aldrig någonsin varit hon som skolkat, varit dryg mot lärare eller skitit i läxorna. Aldrig! Vad händer med mig? GAH!

Må väl/ ett framtida IGbarn.