Jahopp, så var vi här igen. Borde läsa på det jag skrivit om sjukdomen MS, men orkar inte. Gör det imorgon istället, tror jag. Ha, ha.

Just nu sitter jag faktiskt och msn:ar med Laura, en tysk tjej jag träffade när jag bodde hos Katja i Bad Oldesloe som ”utbytesstudent” eller vad man ska kalla det. Det var väldigt längesen jag snackade med henne senast, hade nästan glömt hur mysig den människan är. Illa av mig, rejält illa.

Hon säger att hon tror att Katja skulle bli glad om jag skrev ett brev till henne. Därför ska jag aldeles strax sitta ner och författa ihop något trevligt, och sedan fråga om jag får bo hos dem någon vecka i sommar. Ja, om inte lågkonjukturen har kommit och tagit dem förstås, eller mig för den delen. Man vet ju aldrig. Men på riktigt, shit vad roligt det skulle vara om jag faktiskt kom iväg. Det är nästan så jag längtar lite redan, hur orimligt på en skala det än är.

Laakso’s ”Worst Case Scenario” är det bästa svenskproducerade sen någonsin, på riktigt. Hur jag har överlevt i alla dessa år utan bara den låten är ett mysterium.