Förlåt alla ni tre människor som läser min blogg för dålig uppdatering. Ska bättra mig nu. 

Jag känner mig patetisk. Å det grövsta. Och på fler än ett sätt faktiskt, tro’t eller ej. Tidigare i mitt liv brydde jag mig knappt om något annat än skolan och höll på att dö på kuppen av all förbannad stress, nu orkar jag inte plugga till en enkel engelska-LUK. Jag har inte ens gjort en enda av de 30 naturkunskapfrågorna än, och hur länge sedan var det vi fick dem? En vecka? Två?

Andra anledningen är att jag älskar allt och alla. I alla fall nästan, herregud annars hade jag väl vart galen på riktigt. MEN, när Emilia tycker om något så är det väldigt intensivt, vilket kan orsaka irritation och problem för både henne och människorna som lever i hennes närhet. Patetiskt.

Just nu till exempel är jag totalt förälskad i Markus Krunegård och hans musik. Det känns som att han förstår mig. Jag har aldrig förr, någonsin faktiskt, stött på en artist som så precist och exakt verkligen beskrivit mina känslor i både text och musik. Vill du veta hur jag mår? Lyssna på Markus Krunegård. Så är det.

-Det är många som känner sig manade att visa upp sina hjärtan på allmän plats,
Men alla mår dåligt och alla mår skit, håll det där för dig själv och ditt usla liv
Låt tankarna styra vad hjärtat känner. Det är så att va vuxen och så att va vänner
Låt tankarna styra vad hjärtat känner. Det är så att va vuxen och bara va vänner.-