Igår söndag tog Mäddie och jag, helt frivilligt, bussen in till Tranås. Istället för plugget var det Lisens recidence som var målet, vi skulle nämligen umgås litegrann med henne och våra andra favvotranåsbrudar (ett ord!). Det blev en kväll i elektronikspelens tecken, med guitarrhero och singstar, och dessutom hann vi med både fika och tacos.

Mycket trevligt flickor, det gör vi om någongång!

Tråkigt bara att allihop förmodligen kommer ligga förkylda och snora efter igårkväll, och att det kommer vara mitt fel. Dum i huvudet som jag faktiskt är ibland åkte jag dit och fullkomligt ignorerade mina symptom. Lite själviskt kanske, men jag tänkte inte så långt som att jag faktiskt höll på att bli förkyld. Idag ligger jag i sängen halvfebrig och snörvlar, hostar och gråter ofrivilligt. Mina ögon ser ut som jag vet inte vad. Eller jo, det gör jag ju, men det är ett opassande uttryck som jag inte tänker använda på den här ”jätteseriösa” bloggen. 

Som grädde på moset missar jag en hel MÅNDAG i skolan, den absolut viktigaste dagen i veckan. Funderade på att gå imorse trots allt, men kände sen att nej. Jag är en levande smittomaskin who will bring everything down with me in the dark underground. Och det vill jag ju inte göra. Så nu får man vara hemma och snörvla, en måndag. Hel-vede.

Må väl – ipren är människans bästa vän, no doubt