Ignorerar faktumet att det är alla hjärtans dag idag och pratar om nåt som inte får mig att vilja kräkas.

Elin, min kära klasskamrat och tillika mycket goda vän, vad jag är tacksam över att vi inte jobbade den där gången i bibblan, utan att du berättade om ”mammas nya kille” istället. Tack.

Katla är en rollfigur i detta genialt galna humorprogram på P3. Fullkomligt sjuk i huvudet, men så helvedes härlig så man inte kan bli annat än kär. Han är så härlig, att jag inte ens tänker ha nåt tradigt, utdraget berättande om honom. Ni måste helt enkelt få lyssna själva.

http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?ProgramId=2399&artikel=964173

-Må väl, vi syns i marschallens skugga. Amen.

Ska bowla med ödeshögarna idag. Önskar att jag kunde säga att det kommer gå bra, att jag inte kommer göra bort mig, men det går bara inte. Jag går inte på det.

Dessutom så är det fredagen den 13:e idag. Congrats pour moi, yippie kajej.

-Må väl, det gör inte jag

Såg en film aldeles nyss, på någon kanal jag knappt visste att vi hade. Namnet började på D nånting, men sen.. Vet jag inte vad det var. Handlade i alla fall om en snubbe som tycker allt är skit, han bor i en håla nånstans i det soliga USA. Han blir kär i en tjej vars mamma är störd, och som tydligen vill flytta någonstans långt bort. Men precis när filmen börjar bli sådär mysig och romantisk mitt i allt elände (för de har ju alltid varandra.. suck..) Så går tjejen och dränker sig efter en natt av supande och haschande. Sjukt oväntat och tragiskt.

Jag är verkligen deppig just nu. Uppriktigt ledsen faktiskt. Ska sluta se på Tv över huvud taget, det är ju bara skräp överallt ändå. Har du till exempel sett det här på mtv, ”next”? Eller ”x-factor”? Det är KRÄKMEDEL mina damer och herrar, man får bara migrän och mindervärdighetskomplex.

Gaah, vad jag längtar efter att vara färdigutbildad och erkänd journalist som bara kan SÅGA och SÅGA all skitmedia som kommer ut. Jag ska vara sådär maffigt bitter, hatälskad, som Linda Skugge ungefär. Eller Alex Schulman! ( Ja, i alla fall så ähm.. hoppas jag ju på det. Ha ha. )

Må väl, I’m out.

Listor är alltid kul att läsa. Jag har inte skrivit en enda under hela tiden jag haft bloggen, känns som att det är dags nu nästan. Meen, jo jag tror jag börjar med en ”no-live-withouts”, så tar vi hatobjekt vid ett senare tillfälle.

 Okej, no-live-withoutsen lyder som följer;

• Poolersen självklart, sagt i en icke-fjortiston. De av dem som känner till mina psychosides och fortfarande vill umgås med mig, de är inget annat än vackra utan och innan.
• Markus Krunegård. Det går inte en dag utan att jag bara måste höra hans röst i vilken som helst av hans SJUKT bra låtar. De blir inte uttjatade, bara bättre. Vilken man. Ohja.
• England. Allt med det landet är så.. bra på nåt sätt, jag vet inte varför riktigt.. Bara språket är ju det vackraste som finns i sig, sen är det boysen (som folk i allmänhet tycker är fula, konstigt nog), humorn, landskapet, musiken, historian, alla författare, kulturen.. ALLT liksom.
• Litteratur, en stor jäkla NÖRDstämpel i hela ansiktet. Men det kan inte hjälpas, vare sig det är poesi, romaner eller faktaböcker är jag såld, måste alltid ha något att läsa. Till exempel läste jag förra månaden ”sorundasviten”, som handlar om ett svenskt litet samhälle utanför stockholm på 1700 och 1800-talen. 1.400 sidor allt som allt. Nörd.
• Twilight. Så nördig på böcker som jag är, och ändå var det sjukt länge sen jag var så fullkomligt galen i en historia. Den där Stephenie Meyer är inte dum alltså.  
• Monty Python. the masters, genialt sjuka i huvudet allihop.
• Musik. Jo, som att inte alla älskar musik. Men måste ändå med, punkt slut. Indie, electro och Singer/songwriter för hela slanten, svenska, franska, engelska, löve it.
• Sex and the city. Såg filmen på bio, sen var jag såld. Önskade mig DVD-boxen med alla avsnitt i julklapp, fick den och tog mig knappt ur TV-soffan på tre veckor. Och jag svär, hade inte Mr. Big kommit tillbaka till Carrie i Paris och hon hade stannat hos den där äckliga ryska aleksandrej-hej-konstnären så..
• Jkpg. Min gamla hemstad där alla släktingar, bra affärer och den finaste småländskan finns.
• HV71/Hockey. Har aldrig riktigt fattat grejen med fjollfotboll, hockey är ju absolut den maffigaste, coolaste sporten i världen. Och nåt annat lag än HV71 är uteslutet, det bara är så.
• Ztv. Hur jag överlevde all skitmusik innan jag upptäckte Ztv är en gåta.
• Lime/Marängpaj. Hatar paj egentligen, får en egendomlig huvudvärk av den där smeten. Har bara det här undantaget faktiskt, som jag skulle kunna leva på tills jag får diabetes ungefär.
• Bappe. Folket där betyder så mycket mer än vad de själva vet. Älskar dem alla, mycket.
• Ljudböcker. Lite irriterande om uppläsaren är hemsk, men annars väldigt avslappnande.
• iGoogle. Där har jag almenacka, nyheter, nedräknare, tidsfördriv, -citat, -konstverk, -historia för dagen, sökmotor och musik. Har blivit smått beroende faktiskt.
• 1000apor.se bloggar, klipp, montage, horoskop, och en lätt vinklad inblick i kändisvärlden (ähum, Alex Schulman..). Roligt och faktiskt intelligent på sina ställen. Blir knark, jag lovar.
• History channel. Eller ja, inte bara den föresten. Men liknande, allmänbildande och ideella kanaler är de enda jag tittar på nuförtin (eh, förutom Ztv då).
• Toleranta människor. Folk som låter annat folk vara som de vill, homosexuella, invandrare, rödhåriga eller advokater (inte nazister och skit, men ni fattar principen).

Ja, det här är ju inte direkt alla mitt livs viktigaste substantiv, men listan är väl okej lång nu va?

Må väl, I’m out.

Jag går ju på gymnasiet. När man går i skolan är man tvungen att lyda sina lärare, eftersom de hotar att ta våra pengar och faktiskt har makten att förstöra hela vår framtid.

Men ibland får gymnasielärare för sig att vi är små barn som behöver ha en hel dag då vi ska få utlopp för vår groende lust att kasta snö på varann eller åka skridskor femtio stycken på en liten sjö. Fråga mig inte varför, om jag hade velat gå till Rås typ sju km från Tranås för att gå en tipspromenad och frysa ihjäl så hade jag förmodligen gjort det, utan hot om sju timmars frånvaro. Tänk vad mycket arbete jag hade kunnat göra under den tiden! Matte till exempel, vi hade kunnat bli färdiga med historian fortare, och vart mer förberedda på NK-provet vi kommer ha veckan efter sportlovet. Istället får man ta hem skiten på lovet, vilket leder till ångest över allt man inte orkar, och så är den ledigheten förstörd.

Okej, jättetråkigt var det ju inte. Elin, Kim, Lisen och Nina är roligt folk och vi gjorde väl det bästa av situationen. Men mer än så var det inte, vi hade trevligt i varandras sällskap, och det hade ingenting med Rås att göra. Vi FRÖS och var TRÖTTA.

Förbannade dagisfasoner är vad det är.. Skärpning!

Som ett bevis för den teori jag hade om mig själv i ett tidigare inlägg, det om att vara lite excentrisk och lättförälskad i saker och ting, ska jag nu berätta hur jag har spenderat de senaste två veckorna.

Förra måndagen fick jag äntligen chansen att låna ”Om jag kunde drömma” av Kim, alltså första boken i Twilight-serien. Jag hade sett filmen bara några dagar innan, och eftersom alla sa att boken var mycket bättre var jag överlycklig milt sagt. Två dagar senare lämnade jag tillbaka den, tackade och sa att om jag inte ska bli galen av abstinens måste du låna mig tvåan. Hon skrattade, och jag fick boken i min hand dan efter.

Den var utläst femton timmar senare, och jag fick trean. Nu är jag färdig med den också, och jag har världens abstinens. Är det inte konstigt hur en historia kan fängsla en på det sättet?

Inte för att jag är den enda som blivit förälskad i böckerna och sträckläst dem, nähedå.  Men jag är ganska säker på att mitt beteende vad det gäller diskussioner om ämnet ibland blir lite för fjorton-år-kramar-Danny, och det irriterar till och med mig själv.

Boken är tusen gånger bättre, jag lovar.

(Min absolute älsklingskändis Calle Schulman har för övrigt tatuerat in ordet ”körv” på armen, stort och tydligt. Bara så against the flow. Vilken man han är..)

Idag fick jag mixern som jag köpt alldeles själv på postorder. Det är en mycket fin mixer, rymmer 1.3 liter och är i glas. Jag blev faktiskt väldigt glad när jag såg den stå här ute på köksbordet och vänta på mig, gladare än vad en nybliven mixerägare ska bli kanske.

 Jag totalt försummat mina läxor, och jag har två prov nästa vecka. Det känns verkligen helt fruktansvärt. Ibland. För övrigt håller jag på att bli sjuk, yippie kaiej eller nåt. Jag åt hummersoppa till kvällsmat, plus tre vitlöksbröd och en liten flaska låtsasfanta. Markus Krunegård var lovely på premiären av ”Popcirkus”, ett program på SVT som jag kommer vara bänkad framför varje vecka framöver. Klockan är just nu kvart över ett på natten och jag sover inte, men det planerar jag att göra snart.

Nu vet ni. God Natt.

Hur långt är vi villiga att gå för att få tillräcklig uppmärksamhet?

Räcker det med att ha snygga/utstickande kläder i skolan? Måste du vara bäst, kunna och veta allt? Behöver du många vänner, eller räcker det med några få som ser dig hela tiden? Skulle du känna dig sedd då?

Du kanske hackar på folk? Gör de svaga svagare för att öka din egen status och makt? Känner du dig sedd?

Skulle du ställa upp i Big brother eller Robinson om det sändes igen? Göra en naken-Janne kanske, eller ha sex under ett täcke när du vet att redigerarna gladerligen visar upp materialet för tittarna? Känner du dig sedd?

Vill du gifta dig i TV, så att hela Sverige kan se dina tårar och alla utspel som kan ske vid ett sånt tillfälle? Vill du att alla ska veta vem, vad, hur du är, och varför? Tlllfredställd?

Vi människor har naturliga behov, och det är ju ingenting konstigt med det. Vad som gör mig förbannad är all skit vi blir pålurade att göra, eller gilla. Mest bara för att vi ska stilla någons pengabehov, och någon annans bekräftelsebehov.

Jag spyr på alltihop. Har nästan tappat tron på mänskligheten, och jag hatar vad världen har blivit. Varför stöttat vi nåt så äckligt som Let’s dance till exempel, istället för de att se på viktiga, allmänbildande program som ger något istället för att bara glo på nåt meningslöst? Vad finns det för intresse i nåt sånt, förutom i kändisar som gör bort sig eller blir mer populära än vad de var innan? Nya kändisar?

Team Hanna, från Bollnäs mina damer och herrar, vann körslaget. Vi säger grattis till henne, även om INGEN EGENTLIGEN BRYR SIG.

Heja Jan Guillou dock. Hejhej.