Godmorning, good afternoon, good night, för att citera min favoritlärare Tommy English.

Good night kanske passar mest just nu, det är nämligen kolsvart ute. Idag kom jag inte hem från skolan fören fyra, och jag känner mig bestulen. Vart tog min dag vägen? Den som jag skulle fylla med sådan glädje, värme och sång ifrån småfåglar?

Haha, kanske inte föresten. Men seriöst, solen är borta. Forever? Förmodligen. kanske.

Råkade föresten läsa min mors senaste exemplar av Hänt Extra idag, som jag jämt gör när jag ensam dricker min latte och äter mariekex. Där och då bestämde jag mig för att denna tidningen som genom åren stillat mitt behov av skvaller, nu är min bittraste fiende. På den skvallrigaste sidan av det skvallriga står nämligen att Alex Schulman är en ö-kändis och underbart älskliga Calle Schulman är en microkändis. Dessutom är det tydligen roligt att Niklas Strömstedt spillde en öl på stackars Calle. Hänt Extra har gjort mycket hemskt genom åren, men att håna Schulmanbröderna på det här sättet kan jag bara inte se förbi. Tyvärr alltså, men det är oförlåtligt. Jag ska inte se åt den där tidningen igen, inte ens nämna namnet på den. Äckel Extra ska den heta. Eller bara vomeringen. Har inte bestämt mig än.

As my last word måste jag bara tala om att leadsnubben i Alphabeat är skitsöt. 

Idag är jag arg. Så arg att jag nästan har lust att skrika och slå något. Jaha tänker du, vem är det nu som betett sig så att denna förtjänar en vredessalva på Emilias blogg? Hmm, vem. Ja vem.

Men då ska jag tala om för dig att det är faktiskt ingen alls. Jag är helt enkelt arg på självaste livet. Detta hemska som gjort mig kort men inte speciellt söt. Som snickrar till det så finurligt så jag tycker om nån jag inte känner. Som fick mig mobbad på lågstadiet så jag är rädd för att prata med nya människor. Som ger mig en enligt många konstig musiksmak, och som ger mig världens läshunger och kärlek till kunskap, trots att jag inte är speciellt smart.  Är det underligt att det känns som om jag blir straffad för något? Är det på något sätt meningen att jag ska lida mej igenom mitt liv?

Det finns så många så mycket sötare än jag. Så vad spelar det för roll att jag tycker om caféet egentligen. Cornelia, det finns fler som tycker om cykelmannen.  Jag är ledsen. På livet.

Nu blev detta ett skittråkigt inlägg, men det kan inte hjälpas. Någongång ska det vara det också.