Jag vill gärna stå på gatan här och frysa
för att se två fönster på en gavel lysa.
Den som bor där inne är mig mycket kär.
Jag blir sjuk i hjärtat, när det lyser där.
Jag vill gå till hörnet, jag vill långsamt vända,
så att jag får se dig skymta fram kanhända.
Att du är så nära… Varför står jag här?
Jag blir sjuk i hjärtat, när det lyser där.
/Karin Boye
Jag älskar Storbritannien. Allt verkligen. Jag vet inte varför, det är bara så, och det är med samma intensitet som en tolvåring älskar idol-Ola ungefär.
Därför heter mitt favoritband förevigt och alltid the Last shadow puppets. Jag hör skitbra musik, läser texterna, lyssnar på dialekten, och ryser.
And there’s affection to rent
The age of the understatement
Before the attraction ferments
Kiss me properly and pull me apart
Har hört att det kallas anglofili. Låter som ett syndrom tycker jag. Negativ klang sådär. Varför? Vad finns inte att älska med Storbritannien? Svara!
http://www.youtube.com/watch?v=XGV8xCkpXjE
Jag är helt kär i Schulmanbröderna. Kan inte hjälpa det. Ironi och sarkasm är HUMOR, och det är precis vad de gör for living liksom. Coolt, och bara lite elakt.
Ren knark, jag lovar.
Höstlov. Måndag. Död.
Jag skämtar inte, måndagar är värst på alla lov. Det är dan man inte planerar att göra nåt för att man ska sova och gå i pyjamas hela dan. Men hey, det har jag gjort nu HELA helgen, och det funkar liksom bara en dag. Egentligen.
Alltså måndag. Död.
Min underbara franskalärarinna, som jag fortfarande inte kan namnet på efter tio veckor eller nåt sånt, var i frankrike med treorna ett par veckor. Vi stackars ettor blev lämnade ensamma med ett kapitel att arbeta igenom och tusen glosor att plugga på, skulle tydligen inte vara några problem om man pluggade på våra franskatimmar. Men tyvärr föll jag för frestelsen att finally få åka hem tidigare än fyra på måndagar, och nu sitter jag här. Har knappt hunnit med något förutom glosorna. Som pricken över i ligger mina böcker just nu i bilen som mamma tog till jobbet (fråga inte hur de hamnade där..).
Men HAHA, det är också alla läxor jag har på lovet. Wohoo!
Föresten, det finns verkligen inga snygga teman till bloggar.
Hej världen.
Om jag skulle ta och börja detta första inlägg i form av ett brev. Tänkte det skulle vara fint, men jag vet inte.
Det finns fem personer som vet om att jag redan haft en blogg tidigare. Där har jag fått ur mig vad jag tyckt om skolan, killar, vidriga högstadiediscon och så vidare. Men så för kanske ett par veckor sedan så kollade jag igenom mina inlägg, och oh my God.. Alltså OH MY GOD. Jag skämdes så jag knappt ville leva, detta var alltså mina tankar från min tid på högstadiet. Stackars dessa fem människor jag tvingade att följa mina sjuka utlägg om kärlek och mina nya garderober.
Alltså, jag tänkte (faktiskt), och kom på att det är sjukt jobbigt och ledsamt att ta bort allt och börja från scratch på samma blogg. Varför liksom? Jag vill ju lägga min naiva och hemska fjortisperiod bakom mig. Så, here I am, nu ska jag skildra mitt liv med alla dess hemskheter och glädjeämnen här istället. Jag kan inte lova att det inte blir lite fjortis över mig här och var, men ja.
Vad sköen, som de säger i östergötland.