Den här veckan har varit en av de värsta i mitt liv på fler än ett sätt. Tack gode Gud att det är jullov, annars hade jag väl gått in i väggen och blivit apatisk eller nåt. Legat och drägglat i min säng utan att prata med någon eller vilja gå upp. Så känns det ungefär faktiskt.

Min fredag var fruktansvärt konstig måste jag säga. Först på dan var jag tvungen att gå upp klockan halv 6 som vanligt för att komma med bussen in till skolan, fast vi hade sovmorgon till halv tio. Bara det var ju helt hemskt, eftersom jag kände mig död och bara ville.. dö.  Men så är det, kollektivtrafiken häromkring är ju som den är, som sagt.  Och det enda vi faktiskt skulle göra i skolan var att gå på julavslutningen, som bestod av tre sånger och ett tal som liknade alla andra tal i världshistorien. Totalt waste of time. Efter denna avslutning som tog en halvtimma skulle jag vänta tre timmar på en människa jag var tvungen att såra, och det samtalet vi hade innan vi drog till Golden Thai var det värsta i hela mitt liv.

På restaurangen hade vi skitkul. Sen blev det jobbigt igen. Idag är det söndag, och det bränner fortfarande i hjärtat efter det där samtalet.

Sen tog jag bussen hem, duschade och grejade, sen åkte jag in igen till klassfesten hos Anka. Alla drog efter typ en timma, folk var helt enkelt inte kul. Alla drog omkring på stan i en hel klunga, helt utan mål men med fulla människor bärandes på kuddar och systemkassar.

Nina, Dennis, Elin, Mäddie och jag drog och käka pizza istället. Vi delade helt enkelt inte folks filosofi att det roligaste man kan göra en fredagkväll är att supa sig full, ligga med nåt äckel och sen spy. Sen skiter jag i om vi anses som fjolliga av stropsen, fullständigt.

Min fredag var alltså galen, helt galen. Tack gode Gud att det är jullov.

Herre Gud. Alltså på riktigt, Herre Gud. Vad händer? Jag känner mig konstig i huvudet, hjärtat bara bankar och jag vet inte vad som händer. Det gick så snabbt, jag blev helt paff.

 Det är så konstigt underbart allting.

Paintings are too hard. The things I want to show are mechanical.

Machines have less problems. I’d like to be a machine,

wouldn’t you?

 /Andy Warhol 

Jajamen, today is the day.

Idag skola vi spotta i nävarna och köra igång, jag och Elin skola starta på gothahälsans gym i Byn. Du kära läsare kanske inte riktigt förstår det här, men jag är helt överlycklig över att äntligen börja träna. Det har liksom legat som en snara runt halsen sjukt länge nu. När folk frågar mig vad jag gör på fritiden är jag en av dem som säger ”äe jag gör inte så mycket. Umgås med folk, gör läxor och kollar på TV typ”.

Jag vet själv hur osant det är, men det låter ju bra. Vadå, skulle jag säga att enda gången jag umgås med någon utanför skolan är på fredagar nån gång varannan vecka? Och att jag då måste åka till Ödeshög som ligger sju mil från mitt hem? Nej, mitt liv består av läxor, musikanalysering, böcker och TV. Ungefär.

Men NU sja det bli ändring på det. Jag ska bli en sund, piggare och förhoppningsvis snyggare slash smalare mej. Förhoppningsvis alltså.

Appropå absolut ingenting fick jag ett underligt SMS när jag väntade på bussen vid tvåtiden idag. Jag skickade tillbaka och kommenterade det underliga som stod där, och precis när jag gått på bussen ringer människan till mig. Plötsligt kom jag ihåg att jag skulle bytt ringsignal och VOLYM på mobilen, ähm..

Ialla fall så hade han skickat detta SMS till mig i förrgår. Sjukt konstigt, eller hur? Jag har ju bra teckning och så, och har inte vart någon annanstans än hemma och i skolan. Varför hände detta?

Jaja, vi fick ju oss i alla fall en trevlig liten pratstund. Skönt att snacka med en del människor, det går så lätt liksom.

 Hupp people, nu skola jag bege mig till gymmet. Puss i knävecket och ha det fint.