Okej hörrni, jag ber om ursäkt för min långa frånvaro. Det var inte rätt att ta en break helt oanmält, så det är jag ledsen för. Men anledningen var att jag faktiskt inte hade någonting att skriva om, och precis som förra gången resulterade det i riktigt svinigt dåliga inlägg  (Förutom det sista om Amelie, det kom från hjärtat).

För att komma in på rätt bana igen så ska jag väl börja med att tala om, att ännu en musikskapare har lämnat anonymitetens kalla natt och blivit upplyst som den starkaste stjärna i.. hela mig. Eller nåt, poesiskapande är väl inte riktigt min grej. I alla fall, mannen som gör musiken till UNDERBARA fabuleux destin d’Amelie Poulain är ingen mindre än den UNDERBARE kompositören Yann Tiersen.

Vem, kanske ni undrar? Då säger jag att han är det största musikaliska geni sedan Mozart. En fransk kompositör som mest arbetar med piano, fiol och dragspel. Jag förstår inte hur människan gör det, men han liksom översätter känslor direkt och exakt till musik. Jag som egentligen är nörd på texter bara knarkar allt han gör, trots att det mesta är instrumentalt.

Så hände det sig idag, när jag inte hade något att göra och bara youtubade lite flyktigt sådär, att jag hittade den här kortfilmen. Låten som spelas är Comptine d’un autre été, som de allra flesta redan hört någongång. Vet inte riktigt vad som hände när jag såg just den här videon, men.. som jag ibland säger till mina människor, det gjorde liksom ont i hjärtat. Men på ett bra sätt, som när man läser en nyupptäckt dikt av Emopär, typ, och som det alltid gör när man lyssnar på något från Yann. Kan det vara vemod tro? Kärlek? Je ne sais pas.

Vackert är det i alla fall.

Påss/ long lost Emilia.