Jag älskar Storbritannien. Allt verkligen. Jag vet inte varför, det är bara så, och det är med samma intensitet som en tolvåring älskar idol-Ola ungefär.

Därför heter mitt favoritband förevigt och alltid the Last shadow puppets. Jag hör skitbra musik, läser texterna, lyssnar på dialekten, och ryser.

And there’s affection to rent
The age of the understatement
Before the attraction ferments
Kiss me properly and pull me apart

Har hört att det kallas anglofili. Låter som ett syndrom tycker jag. Negativ klang sådär. Varför? Vad finns inte att älska med Storbritannien? Svara!

http://www.youtube.com/watch?v=XGV8xCkpXjE

Jag är helt kär i Schulmanbröderna. Kan inte hjälpa det. Ironi och sarkasm är HUMOR, och det är precis vad de gör for living liksom. Coolt, och bara lite elakt.

http://1000apor.se

 Ren knark, jag lovar.

Höstlov. Måndag. Död.

 Jag skämtar inte, måndagar är värst på alla lov. Det är dan man inte planerar att göra nåt för att man ska sova och gå i pyjamas hela dan. Men hey, det har jag gjort nu HELA helgen, och det funkar liksom bara en dag. Egentligen.

Alltså måndag. Död.

Min underbara franskalärarinna, som jag fortfarande inte kan namnet på efter tio veckor eller nåt sånt, var i frankrike med treorna ett par veckor. Vi stackars ettor blev lämnade ensamma med ett kapitel att arbeta igenom och tusen glosor att plugga på, skulle tydligen inte vara några problem om man pluggade på våra franskatimmar. Men tyvärr föll jag för frestelsen att finally få åka hem tidigare än fyra på måndagar, och nu sitter jag här. Har knappt hunnit med något förutom glosorna. Som pricken över i ligger mina böcker just nu i bilen som mamma tog till jobbet (fråga inte hur de hamnade där..).

Men HAHA, det är också alla läxor jag har på lovet. Wohoo!