Vaknade 05.20 idag som alla andra vardagar. Radion var på, så jag antog att pappa var uppe med färdig frukost. Härligt! Faktiskt utvilad och bekväm så tänkte jag att jaha, skön dag idag alltså. Träffa folk, lämna in vegeterianlappen, göra NK-provet som jag actually pluggat på, och ha en ganska soft dag som tisdagar ändå är.

Det här tog ungefär en halv sekund att tänka, sen blev jag smärtsamt medveten om mitt tillstånd när jag skulle ta första andetaget och insåg att jag inte skulle kunna göra det utan att hosta maniskt och nysa på samma gång. Fort med näsduk, host och snyt, sen kunde jag andas någolunda.

Soft dag, jovisst. Jag behöver ju bara sitta i en stol med världens huvudvärk och snyta mig så näsan blir helt skinnflådd. Jag säger bara det, att med mitt ansikte idag är det tur att jag har så toleranta föräldrar och syskon som inte låser in mig i en mörk skrubb någonstans.

Må väl – I heart nässprej.

Igår söndag tog Mäddie och jag, helt frivilligt, bussen in till Tranås. Istället för plugget var det Lisens recidence som var målet, vi skulle nämligen umgås litegrann med henne och våra andra favvotranåsbrudar (ett ord!). Det blev en kväll i elektronikspelens tecken, med guitarrhero och singstar, och dessutom hann vi med både fika och tacos.

Mycket trevligt flickor, det gör vi om någongång!

Tråkigt bara att allihop förmodligen kommer ligga förkylda och snora efter igårkväll, och att det kommer vara mitt fel. Dum i huvudet som jag faktiskt är ibland åkte jag dit och fullkomligt ignorerade mina symptom. Lite själviskt kanske, men jag tänkte inte så långt som att jag faktiskt höll på att bli förkyld. Idag ligger jag i sängen halvfebrig och snörvlar, hostar och gråter ofrivilligt. Mina ögon ser ut som jag vet inte vad. Eller jo, det gör jag ju, men det är ett opassande uttryck som jag inte tänker använda på den här ”jätteseriösa” bloggen. 

Som grädde på moset missar jag en hel MÅNDAG i skolan, den absolut viktigaste dagen i veckan. Funderade på att gå imorse trots allt, men kände sen att nej. Jag är en levande smittomaskin who will bring everything down with me in the dark underground. Och det vill jag ju inte göra. Så nu får man vara hemma och snörvla, en måndag. Hel-vede.

Må väl – ipren är människans bästa vän, no doubt

Melodifestivalen tog slut för ungefär tio minuter sedan. Herremindar vad förbannad jag är.

EMD hade ju vunnit om de så hade varit klädda i kycklingdräkter och skrikit ut att ”DINA BLÅROSA ÖGON SER UT SOM STENAR I MOTLJUSET FRÅN MIN BIL I JANUARI”. Dåligt, men inte oväntat.

Molly Sandén sjöng väldigt fint, men den smöriga komposition hon ställde upp med låter exakt som alla andra smörballader de senaste århundradet har låtit. Den där Pling funkade kanske för TJUGO ÅR SEDAN, men livet går liksom vidare. Resten av Europa tänker lite mer på kvalitén på låten, inte bara Mollys röst, om de nu över huvud taget ska fundera på att rösta på nåt annat än grannlandet.

BWO var där också förresten. De gav liksom lite ljus i mörkret, mycket i form av Martin Rollinskis gudomliga snygghet. Jo, de hade ju den bästa låten på hela kvällen också, men ändå. Jag är nog lite kär i honom. BWO. Ha. Ha. Ha. Ohja.

Må väl – internskämten flödar.

”Tänk om ni alla skulle ha en enda jättestor garderob och byta kläder med varandra. Ninas rosa sjal passar ju så bra till Alexandras rosa kofta till exempel.”       /Olle, samhällskunskaplärare.

Tommy: You are violating rule number one! What is rule number one?

sp1b i kör: Shut up..

Må väl – hurra för internhumor.

Franskaprov imorgon. Har jag pluggat? Nej.

Jag misstänker skarpt att allt inte riktigt stämmer med mig. Någonting är fel. Väldigt fel.

Nej okej, jag kanske inte håller på att dö, men jag är på riktigt orolig. Bara orkar helt enkelt inte göra mina läxor. Nu i eftermiddags kom jag hem från tåget vid halv tre ungefär, tog en macka och lite kaffe (allvarligt ja!) och skulle göra franskan, sista dan och allt. Vad gjorde jag? Gick och lade mig. Direkt!  Sov i två timmar och ville inte gå upp, så nu sitter jag i panik på glosboken.se och försöker få in nånting i huvudet av alla helvedes glosor och kanske någon mening.

Detta är fullkomligt främmande för mig. Har aldrig någonsin varit hon som skolkat, varit dryg mot lärare eller skitit i läxorna. Aldrig! Vad händer med mig? GAH!

Må väl/ ett framtida IGbarn.

Ignorerar faktumet att det är alla hjärtans dag idag och pratar om nåt som inte får mig att vilja kräkas.

Elin, min kära klasskamrat och tillika mycket goda vän, vad jag är tacksam över att vi inte jobbade den där gången i bibblan, utan att du berättade om ”mammas nya kille” istället. Tack.

Katla är en rollfigur i detta genialt galna humorprogram på P3. Fullkomligt sjuk i huvudet, men så helvedes härlig så man inte kan bli annat än kär. Han är så härlig, att jag inte ens tänker ha nåt tradigt, utdraget berättande om honom. Ni måste helt enkelt få lyssna själva.

http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?ProgramId=2399&artikel=964173

-Må väl, vi syns i marschallens skugga. Amen.

Ska bowla med ödeshögarna idag. Önskar att jag kunde säga att det kommer gå bra, att jag inte kommer göra bort mig, men det går bara inte. Jag går inte på det.

Dessutom så är det fredagen den 13:e idag. Congrats pour moi, yippie kajej.

-Må väl, det gör inte jag

Såg en film aldeles nyss, på någon kanal jag knappt visste att vi hade. Namnet började på D nånting, men sen.. Vet jag inte vad det var. Handlade i alla fall om en snubbe som tycker allt är skit, han bor i en håla nånstans i det soliga USA. Han blir kär i en tjej vars mamma är störd, och som tydligen vill flytta någonstans långt bort. Men precis när filmen börjar bli sådär mysig och romantisk mitt i allt elände (för de har ju alltid varandra.. suck..) Så går tjejen och dränker sig efter en natt av supande och haschande. Sjukt oväntat och tragiskt.

Jag är verkligen deppig just nu. Uppriktigt ledsen faktiskt. Ska sluta se på Tv över huvud taget, det är ju bara skräp överallt ändå. Har du till exempel sett det här på mtv, ”next”? Eller ”x-factor”? Det är KRÄKMEDEL mina damer och herrar, man får bara migrän och mindervärdighetskomplex.

Gaah, vad jag längtar efter att vara färdigutbildad och erkänd journalist som bara kan SÅGA och SÅGA all skitmedia som kommer ut. Jag ska vara sådär maffigt bitter, hatälskad, som Linda Skugge ungefär. Eller Alex Schulman! ( Ja, i alla fall så ähm.. hoppas jag ju på det. Ha ha. )

Må väl, I’m out.

Listor är alltid kul att läsa. Jag har inte skrivit en enda under hela tiden jag haft bloggen, känns som att det är dags nu nästan. Meen, jo jag tror jag börjar med en ”no-live-withouts”, så tar vi hatobjekt vid ett senare tillfälle.

 Okej, no-live-withoutsen lyder som följer;

• Poolersen självklart, sagt i en icke-fjortiston. De av dem som känner till mina psychosides och fortfarande vill umgås med mig, de är inget annat än vackra utan och innan.
• Markus Krunegård. Det går inte en dag utan att jag bara måste höra hans röst i vilken som helst av hans SJUKT bra låtar. De blir inte uttjatade, bara bättre. Vilken man. Ohja.
• England. Allt med det landet är så.. bra på nåt sätt, jag vet inte varför riktigt.. Bara språket är ju det vackraste som finns i sig, sen är det boysen (som folk i allmänhet tycker är fula, konstigt nog), humorn, landskapet, musiken, historian, alla författare, kulturen.. ALLT liksom.
• Litteratur, en stor jäkla NÖRDstämpel i hela ansiktet. Men det kan inte hjälpas, vare sig det är poesi, romaner eller faktaböcker är jag såld, måste alltid ha något att läsa. Till exempel läste jag förra månaden ”sorundasviten”, som handlar om ett svenskt litet samhälle utanför stockholm på 1700 och 1800-talen. 1.400 sidor allt som allt. Nörd.
• Twilight. Så nördig på böcker som jag är, och ändå var det sjukt länge sen jag var så fullkomligt galen i en historia. Den där Stephenie Meyer är inte dum alltså.  
• Monty Python. the masters, genialt sjuka i huvudet allihop.
• Musik. Jo, som att inte alla älskar musik. Men måste ändå med, punkt slut. Indie, electro och Singer/songwriter för hela slanten, svenska, franska, engelska, löve it.
• Sex and the city. Såg filmen på bio, sen var jag såld. Önskade mig DVD-boxen med alla avsnitt i julklapp, fick den och tog mig knappt ur TV-soffan på tre veckor. Och jag svär, hade inte Mr. Big kommit tillbaka till Carrie i Paris och hon hade stannat hos den där äckliga ryska aleksandrej-hej-konstnären så..
• Jkpg. Min gamla hemstad där alla släktingar, bra affärer och den finaste småländskan finns.
• HV71/Hockey. Har aldrig riktigt fattat grejen med fjollfotboll, hockey är ju absolut den maffigaste, coolaste sporten i världen. Och nåt annat lag än HV71 är uteslutet, det bara är så.
• Ztv. Hur jag överlevde all skitmusik innan jag upptäckte Ztv är en gåta.
• Lime/Marängpaj. Hatar paj egentligen, får en egendomlig huvudvärk av den där smeten. Har bara det här undantaget faktiskt, som jag skulle kunna leva på tills jag får diabetes ungefär.
• Bappe. Folket där betyder så mycket mer än vad de själva vet. Älskar dem alla, mycket.
• Ljudböcker. Lite irriterande om uppläsaren är hemsk, men annars väldigt avslappnande.
• iGoogle. Där har jag almenacka, nyheter, nedräknare, tidsfördriv, -citat, -konstverk, -historia för dagen, sökmotor och musik. Har blivit smått beroende faktiskt.
• 1000apor.se bloggar, klipp, montage, horoskop, och en lätt vinklad inblick i kändisvärlden (ähum, Alex Schulman..). Roligt och faktiskt intelligent på sina ställen. Blir knark, jag lovar.
• History channel. Eller ja, inte bara den föresten. Men liknande, allmänbildande och ideella kanaler är de enda jag tittar på nuförtin (eh, förutom Ztv då).
• Toleranta människor. Folk som låter annat folk vara som de vill, homosexuella, invandrare, rödhåriga eller advokater (inte nazister och skit, men ni fattar principen).

Ja, det här är ju inte direkt alla mitt livs viktigaste substantiv, men listan är väl okej lång nu va?

Må väl, I’m out.

Jag går ju på gymnasiet. När man går i skolan är man tvungen att lyda sina lärare, eftersom de hotar att ta våra pengar och faktiskt har makten att förstöra hela vår framtid.

Men ibland får gymnasielärare för sig att vi är små barn som behöver ha en hel dag då vi ska få utlopp för vår groende lust att kasta snö på varann eller åka skridskor femtio stycken på en liten sjö. Fråga mig inte varför, om jag hade velat gå till Rås typ sju km från Tranås för att gå en tipspromenad och frysa ihjäl så hade jag förmodligen gjort det, utan hot om sju timmars frånvaro. Tänk vad mycket arbete jag hade kunnat göra under den tiden! Matte till exempel, vi hade kunnat bli färdiga med historian fortare, och vart mer förberedda på NK-provet vi kommer ha veckan efter sportlovet. Istället får man ta hem skiten på lovet, vilket leder till ångest över allt man inte orkar, och så är den ledigheten förstörd.

Okej, jättetråkigt var det ju inte. Elin, Kim, Lisen och Nina är roligt folk och vi gjorde väl det bästa av situationen. Men mer än så var det inte, vi hade trevligt i varandras sällskap, och det hade ingenting med Rås att göra. Vi FRÖS och var TRÖTTA.

Förbannade dagisfasoner är vad det är.. Skärpning!