Har funderat över skildnaderna mellan kaffe och te. Det är inte bara två helt olika drycker, det finns något djupt politiskt och kulturellt bakom. Te är mysigt, snällt liksom, medan kaffe är något man samlas runt i flock och som bara råkar framkalla abstinensbesvär.

Men nej, det var ju inte vad det här inlägget skulle handla om. Jag ska prata om en 80-talslåt jag snubblade över för ett tag sedan, Turning japanese med the Vapors. På sin tid var det en såndär one-hit-wonder, nu är den nästan bortglömd. Synd kan jag tycka, för den är ju så brå. Och rolig. Och lite elak. Och brå.

Citat: ”No sex, no drugs, no wine, no women, no fun, no sin, no you, no wonder it’s dark. Everyone alround me is a total stranger, everyone avoids me like a cyclone ranger. That’s why i’m turning japanese, I think I’m turning japanese, I really think so. ”

Alltså, den här snubben är kär. Låten handlar om att han tittar på ett foto av henne with a capital H, och han beklagar att han inte har så många att han kan tapetsera sin ‘cell‘ med dem. Dessutom sörjer han att han inte kan titta inuti henne.

?

Ja, nej, nu kunde jag inte hålla tyst längre. Är inte detta en lite konstig och smått orättvis bild av japaner? Skulle det på något sätt vara en nation full av.. stalkers och.. sinnessjukdom? Nej, usch sicket elakt förtal. Men likväl fnissar jag för mig själv när låten dyker upp på min spotify, can’t help it.