Nyss fick jag en så kallad snilleblixt och drog parallellen facebook-inlägg/twitter. Poängen med hela skiten är att få ihop något kort, klatchigt liksom, och den psykiska pressen att få ihop just detta har gjort jag nu omedvetet börjat få smärre ångest varje gång jag postat ett inlägg (liksom mången twittrare erfarit..)

Dessutom är det fruktansvärt tråkigt. Jämför ett fjolligt litet facebook-inlägg med en maffig blogg. Vilket är mest lockande? JAMEN BLOGGEN SÅKLART!

Vill jag skriva om min dag, mina besattheter (Ja, det ska vara plural), hatobjekt eller upptäckter så tänker jag göra det på bloggen i framtiden. Ni förstår, det här behovet en har att skriva av sig någon gång ibland låter sig inte längre ignoreras, vilket jag försökt göra sen jag blev sådär äckligt trött på mig själv. Facebook-inläggen stillade behovet en stundis, men nu är vi back in business på by Emilia.

(Ha inte alltför höga förväntningar, dock. En är fortfarande i lite obalans, det här med att vara äckligt trött på sig själv går inte över i en handvändning, om vi ska använda oss av lite okul ordstäv.)

Sådär hörni pälsklings, om man får kalla er så, nu var introducerandet över. Imöran kommer jag tillbaka med ett riktigt inlägg, håll tillgodo. Påss.